jag hatar
Jag vill inte äta, varför blir allt mycket lättare om jag skulle varit smalare? Jag skulle tycka om mig själv mer om jag var smalare. Nu är jag överviktig, rent viktmässigt. Och jag hatar det. Och ja vill inte vara kvar i England. Alla gillar min kusin bättre och jag har ändå inga kompisar. Och det är inget kul längre och det känns som jag sett allt. Det enda som är kul är att träna och hur bra är det egentligen? Jooo just nu känns det skirbra...
mat
Och det som stör mig mest är allt prat om mat och allt som är himl healthy. Alla har en åsikt men jag vet ju att de har FEL FEL FEL, för jag vet att man kan äta allt men varierat och att quorn inte är så bra som folk tror och jag blir så irriterad. Och alla pratar om att man inte ska äta äppelpaj och desserter, alla kommenterar att det där ska du väl inte äta? Trodde det var fixerat i Sverige, men svenskar som åker utomlands måste prata om det jämt och ständigt. Och samma sak med dessa engelsmän. Lärarna pratar om allt som är healthy, och ja det är väl kanske sjysst att är bra mat för kroppen men gör det inte till en grej att onyttigt är förbjudet. Jag har redan förbjudit det för mig själv sjukt länge. Jag behöver inte att någon kommer och predikar om hur bra det är att stå emot igen. Och så vet ingen att där sitter jag och är/har varit ätstörd. Och jag måste spela med när min värdmamma berättar hur hon står framför tvn och tränar till dvdn "fat attack" Vad fan är det för fel på denna värld?
Jag gråter
Jag gråter och gråter och gråter när jag ser mig själv. Hur fan kan jag vara så jävla stor? Jag ÄR större än friska människor. Jag har bildbevis, det handlar inte om fel kroppsuppfattning. Jag hatar det här. Vill bara checka in på ett gym typ..
ENgland
En annan sak som jag fick höra imorse som skrämde mig lite. Här äter de inte som i Sverige med både lagad lunch och lagad middag, utan bara ett lagat mål om dagen och sen typ en sakdwich och yoghurt till lunch. Precis så jag gjorde när jag skulle börja äta igen och innan jag blev sjuk. Aja, jag kör ju mitt race men ändå... för mig har den typen av mat spelat stor roll.
Dock var jag inte så avundsjuk på deras lunchlådor som barnen i familjen fick med sig, en sandwich, en yoghurt och en chocalate-bar. Såklart man får äta sådant , men jag tänker att de kanske inte är så bra hållbar energi, och samtidigt inte bra att äta varje dag , då scä förespråkar variation. Äta av allt men inte varje dag. Det är verkligen annorlunda matkultur här!
foodie
Nu är jag i Brighton och allt har börjat, därför jag inte skrivit på några dagar. Det är väldigt annorlunda, kan känna att mina osäkerhetskänslork kommer fram i de sociala situationerna och jag blir sjukt stressad av all gruppering och dömanden. Men nu tredje dagen känns det faktiskt bättre. Har hittat några att hänga med så det funkar. Blir nog bara bättre from now on. Åker till London imorgon till exempel!
Det här med maten är lite krångligt. Såklart väldigt mycket matprat och sånt. Det är lite konstigt, ingen har ju någon aning så de förstår ju inte alls att jag blir lite obekväm av det.
Jag är glad att jag inte äter middag hos familjen jag bor hos, de är inte kända för att ha så bra mat här, vilket de inte har. Och barnen i huset går och äter kakor och godis direkt efter middagen. Lustigt tycket jag, för det är verkligen vaaaarje dag. Är man inte mätt direkt efter middag? Jag känner mig typ "nyttig" här och till och med morfar kom och kommenterade min "healthy salad" som bestod av potatis och parmaskinka... vanliga kolhydrater och proteiner? Förvirrande. Skönt dock att vara så fullt upp med saker att maten inte tar så mycket tid i huvudet.
