The story of life

Det blir väldigt hemska inlägg här och inte alls särskilt uppmuntrande och peppande. Jag önskar det kunde vara så dock. Grejen är att jag har en annan blogg också och för att få ut allt jobbigt så tar jag det här. Jag önskar bara att det vore bra att jag inte skulle behöva en sådan här blogg.

Varför är det så mycket lättare att klanka ner och nedvärdera sig själv, hata sig själv och sin kropp? Borde inte vi människor fötts med instinkten att alltid skydda oss själva och låta oss själva komma i första hand. Istället är det ju mycket lättare att kritisera sig själv. Varför är det som borde vara det mest grundläggande - att leva med sig själv - också det svåraste?

Svara mig.

Kommentarer
Postat av: emma

Det ÄR så. Men det är också det finaste man kan uppnå här i livet; att trivas med sig själv. För TÄNK så mycket kärlek man har att ge, så mycket kunskap och glädje man kan delge andra om man bara tycker om, trivs med och är sig själv. Att bli vän med sig själv, och kroppen, tror jag är väldigt avgörande för sin egna lycka. Och jag tror definitivt att det är fullkomligt möjligt. Yes - we can. ♥



sv: Tack gumman. Du stärker mig! Precis, någon gång måste man börja. Och tiden är nu. Tack hjärtat. Du jag tänkte på en sak, skulle du kunna tänka dig att skypea med mig någon dag? Vill se ditt vackra ansikte in movement! ♥

2011-10-07 @ 00:29:52
URL: http://toutlemonde.devote.se
Postat av: linnea

Hej! Vad jag förstått så har du gått på Idun? Ifall du får tid/lust så skulle jag jättegärna höra om dina upplevelser av det, vad du tyckte var/bra dåligt osv. :) Kramar!

2011-10-07 @ 10:42:25
URL: http://linneahs.wordpress.com
Postat av: linnea

Åh, vad härligt att höra att du har positiva erfarenheter från Idun! Om jag får chansen tänker jag ta den och börja där! Har vänt mitt beteende väldigt bra på egen hand men känner att jag nog behöver mer hjälp att liksom upprätthålla det.. Hade du ND's på Idun? Eller höll du dig till de 6 målen? Kände du ngn gång under behandlingen att du var redo att lämna den tidigare - att du liksom var "klar"? Eller kändes det som om man behövde samtliga veckor!? Hur har det varit för dig nu efteråt? Hur har det gått? Är det någon form av uppföljning? Vad har varit jobbigast under behandlingen? Masssssa frågor, haha. Förlåt! :) Kramar!

2011-10-13 @ 17:58:25
URL: http://linneahs.wordpress.com
Postat av: emma

Tack gumman, det är du också! :)

Jaaaa vore galet roligt!!! Håller på att skriva svar på ditt brev förresten stumpan <3

2011-10-14 @ 20:21:18
URL: http://toutlemonde.devote.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0