back on track
Idag sa de andra tjejerna att jag var smart. Jag sa nog något som gjorde att de tänkte till lite. En mening som bröt deras svart-vita tänkande. För det är ju inte antingen eller. Inte alltid. Det som gör mig så ställd är att jag kan säga smarta saker, ärligt tro på det själv i ögonblicket. Men sen är det inget jag tillämpar. Det är ju verkligen mycket lättare att kunna applicera alternativt tänkande på andras situationer när man ser dom och deras situationer utifrån. Men sen när det kommer till mig, då där det inte samma sak, för mitt problem är inte exakt likadant som de andras där förkaringen passade. Alltså kan inte det passa in på mig. Hm.
Fast jag blir glad, och eftersom de säger så kanske jag faktiskt ska börja lyssna lite mer på mig själv när jag kan se lite från andra perspektiv.
resan är inte lätt gumman! men den är möjlig allt är möjligt och om man bara vill och man har valt att lämna sjukdomen då går det! du har det i dig bara du väl valt att leva igen. man måste tillåta sig att ha svackor, för då får man sig en riktig tankeställare och man inser också hur livet egentligen ska se ut, inte som det gör nu!
du verkar med vara en riktigt underbar tjej och så vacker. men nu ska du också få en kvinnlig kropp och ett huvud som tänker rätt, då blir du ännu vackrare.
KRAMAR
sv: jo, jag har varit där. jag vet allt det här.
min kropp är inte längre utsvulten, nu när jag äter, så äter jag bara för att döva någon känsla. det är inte längre att jag är sugen på saker eller har brist på kolhydrater eller vitaminer eller något sånt. det är bara det psykologiska kvar. jag äter inte för att jag är hungrig eller för att jag vill. jag äter för att må dåligt.
jag vet liksom hur det funkar nu och till en början kunde jag trösta mig med att det var den fysiska delen, att kroppen ville ha och behövde näring. men inte nu längre.
Jag känner så igen mig! Jag kan säga "kloka" saker, men jag lever inte som jag lär. Bra att du hittat motivation igen, kämpa på! Kramar
Det ska bli skönt att tala ut saker med dig idag :)
Du är smart, du har sagt många bra saker.
När du kom till Idun första gången verkade du, som så många(alla) andra väldigt osäker, tvivlande och omotiverad. Men efter några veckor så släppte det verkligen, det såg jag. Du började ju fasiken slå tillbaka, det var så underbart att se.. du kan så himla mycket, du är en så fin person, jag tror inte du fattar hur BRA alla uppfattar dig att vara? :)
Vill du träffas snart, fika, gå på stan, nåt? <3
Allt bra?
