skuggdoft

VET NI VET NI VET NI VET NI?
Jag har just gjort planer för ett helt år framöver, nu när jag inte kom in på konstskolan. Och fan vad nöjd jag är med mina planer alltså!

För en vecka sedan hade jag lite panik. Min plan B kändes jättetråkig och deppig. Så var jag och lunchade med min kusin. Hon droppade ett förslag om att plugga i England. Jag gick hem och sökte upp kursen. Sista anmälningsdag 15 Maj. Jag mejlade ändå och sa att jag var intresserad. Och det fanns platser kvar!!!!! Så idag blev jag antagen och anmälde mig completely!!


Jag ska åka till Brighton i ett HALVÅÅÅÅÅR!!! TJOHOOOOOO

Tog ni bilder på er själva när ni var som smalast? Det gjorde jag och jag kollade på dom nyss. Fan vad ledsen jag blir.

... men det är inte lika kul när morgondagen sen kommer.

Jag hade nog världens bästa midsommar! Vi träffades halv två och delades in i lag. Sen fick vi en "att göra" lista med exempel som: dansa vals med en pensionär, moona för tunnelbanan, fixa fram ett bröd, hoppa på en buss och skrik att du gått på fel. Mitt lag var sjukt bra, haha men vi kom ändå sist.

Sen var det lite tipsrunda och sen middag. Sedan lekar igen som äpplet i vatten och sen hitta mandel i mjölet. Få ner en penna i en flaska. Hoppa säck. Riktiga midsommarlekar. Sedan var det efterrätt och bara prata och ha trevligt. Hamnade upp på ett rum med tjejen jag prata om här, som blivit inlagd. Vi pratade verkligen serious. Och det var jätteskönt. För jag peppade henne i rätt riktning. Och jag fick se den lilla, vackra tjejen bakom ätstörningen som mår skit. Och jag fick förståelse. Fick höra lite vad hon gått igenom och så.

Sen dansade jag natten lång (tror jag iallafall eftersom jag drack en smula för mycket för att komma ihåg :P)

Och jag har aldrig mått så dåligt som dagen efter. Men jag har heller aldrig haft en så bra midsommar.

Varför är jag så ful? Varför är jag så dålig? Hur ska någon någonsin kunna gilla något hos mig? Jag har lust att straffa mig genom maten, minska, svälta. Något jag i alla fall kan vara lite bra på...

Jag har haft ångest. Sån där jobbig ångest som får mig att börja tänka hur jag ska träna för att kompensera, hur jag ska lägga om kosten för att gå ner i vikt, hur jag ska börja undvika vissa livsmedel. Det är inte bra alls.

Tur att min syster kom igår och jag fick lite paus från tankarna.

Nu i veckan har jag mycket att se fram emot! Ska på massage på tisdag, Älska!

Och sen hör och häpna, ska jag på dejt på onsdag. Nervööööst. Eller jag är egentligen ganska likgiltig. No big deal liksom. Eller?

På fredag är det midsommar!! Jag ska på 20 års/midsommar-fest. Leka lekar, äta gott och dricka. Hänga med en massa människor! Vad ska ni göra?

Jag sökte ju in på en konstskola. Men jag kom inte in. Och det skäms jag så himla mycket för. Jag vågar typ inte träffa alla dom som jag berättade det för. För jag vill inte berätta och skämmas över att jag inte kom in. Att jag är så jävla dålig. Men nu vet ni i alla fall. Och jag skäms.

Är det okej om jag går och avlider?

Det är fest hos mig imorrn och du är välkommen in.

Kan inte tänka, jag står bara här och ler.

Hela världen är min.


Någon som är taggad på utgång imorgon? Säg till, jag är fett taggad på att träffa nytt folk. Join me alltså...

Berlin var sjukt roligt.

Jag är typ lite hypokondriker. Hade väl minst en åkomma varje dag som var sjukt påfrestande men såhär i efterhand tycker jag bara att resan var jättebra. Hehe, tur att man glömmer det jobbiga liksom. Tyckte faktiskt inte om Berlin förra gången jag var där. Var där på vintern, det var rått och kallt och fult. Det är ganska fult, men nu var det i alla fall grönt och varmt :)

Och jag köpte min drömväska #2 så kan ju inte vara gladare liksom. Nu behöver jag nog aldrig köpa en dyr väska igen!

Vi gick på konsert också. Jag såg Kings of Leon. Asså, finns det något hetare än killar som är musiker? Och jag har sån jävla abstinens så jag tänder väl på allt och alla nu. Och så dejtar han en Victoria's Secret modell. Typiskt va? Dom är ännu bättre nu också efter att jag sett dom.

 

Jag önskar jag kunde säga att jag tycker om mig själv. Men jag gör inte det. Fy fan alltså. Det skulle vara så mycket som löste sig om jag gick ner lite i vikt. Typ min självkänsla. Mitt utseende. Eller..? Jag skulle ju gilla mig själv så mycket mer, skulle inte störa mig på allt onödigt fett på alla delar där det inte borde vara. Där jag borde vara smal, vältränad. Så att jag blir lite mer eftertraktad... Och kunde tycka om mig själv lite mer, för det är svårt när man ser ut såhär. Såg bilder jag inte sett förut. Och jag tänkte, fan vad vacker jag var, smal och vacker. Varför ska det vara så?

Jag är så fascinerad av hur mycket folk det finns. Alla dessa människor med egna världar och helt andra liv. Jag vill möta, inspireras, höra eller bara prata lite. Få se andras världar. Sjukt intressant! Idag drar jag till Berlin. Det ska bli kul. Me just nu är jag lite ledsen, kanske mest besviken. Men ledsen också.

Jag älskar livet just nu! Allt jag gör, alla jag har omkring mig. Det är så sjukt underbart. Tänk för typ en månad sen. Att bli frisk från en ätstörning handlar inte bara om att gå upp i vikt, för ja, trots att det ingår mycket mat och viktproblematik har det för mig varit sååååååå mycket mer. Eftersom jag gjorde som jag skulle, fick jag tid att prata om allt det andra, helt enkelt jobba med mig själv. Sjukt värt alltså. Tänk på det. Alla är värda att må bra och vara friska. Trivas med sig själv. Jag gör typ det. Kanske någon downperiod ibland men inte ofta alltså. Och då skulle ni sett mig för ett halvår sen. Deppigare tjej fick man ju leta efter.

Och när man fysiskt sett är bra i hjärnan går det faktiskt att tycka att man är snygg och rätt bra. För det tycker jag om mig själv. Så jag är ett levande bevis i alla fall.


Skivan i måndags var sjukt kul!!! Jag var utklädd till en polkagris, tjoohooo.

Idag har jag varit på ansiktsbehandling och yogat. Skvallrat om allt som hände i måndags. Så. Jävla. Roligt.

Nu har jag gjort en deal med min kusin. Fest tycker jag. Orkar liksom inte fastna och bry mig. Gillar ändå hur kvällen vändes. Kanske jag ska på date... vi får väl se.

Ingen gissade rätt på vad jag klädde ut mig till, ni får en chans till, jag lägger upp en bild imorgon om intresse finns.

Livet ÄR en fest

Nu säger jag det. 1 , 2 , 3 Jag ger inte upp. 1 , 2 , 3 Jag ger upp. 1 , 2 , 3 Ragggggaaaa.

Ungefär så tänker jag nu. Jag säger de jag känner/tänker. Det gick inte hem. Nu ger jag mig ut i djungeln.

Orka vara så komplicerad. Orka vara så snygg. Jag gillar det okomplicerade. Säga vad man känner/tycker så har man lagt allting på bordet. Fast spelet är i och för sig ganska roligt. Men jävligt jobbigt. Fast när jag tänker efter är det nog det som är roligast. Förväntan.

Ikväll ska jag på skiva!

Här är en del av min outfit, den som kan gissa rätt på vad jag ska vara är bäst!

Jag vill inte bygga upp förhoppningar som jag har gjort. Vill inte bry mig så mycket. Men jag gör ju det. Är det värt det? Är jag värd det?- Guess not.

Jag orkar inte känna. Jag var ju känsloavstängd. Det var ganska skönt. Jag behöver det igen. I leave the world behind now.

Igår åkte jag hem spontant till en kompis på kvällen. Tur det, annars hade jag mått dåligt hemma med ångest. Så det var bra. Och vi kom in på sjukdomen. För hon känner den här tjejen som jag har pratat om här i bloggen och hade faktiskt träffat henne samma dag. Och då började jag berätta om hur jobbigt jag tyckte det var och om hur det varit för mig. Det blev väldigt känsligt. Jag började till och med gråta. Men det var skönt. Att visa känslor. Och det kändes faktiskt bra ändå, fast jag var väldigt ledsen.

För jag har mått så dåligt. Och det har verkligen inte varit rätt. Att jag kunnat göra såhär mot mig själv. Jag blir ledsen för det. Det är en sorg. Men jag kan ändå se på det på ett annat sätt nu, förstå. Så jag har ändå varit tvungen att gå igenom det. För jag tror att jag har blivit starkare av det. Så jag ångrar egentligen inte att jag hamnade där, eller gått igenom det. Nästan tvärtom, jag behövde det, för att jobba med mig själv. Men jag vill bara få alla att förstå att ni är värda så mycket mer, men jag vet att man måste jobba med sig själv. Men det är inte er det är fel på, det är verkligen sjukdomen. Jag kan förstå det nu.

Jag tänkte på det jag skrev i förra inlägget. Det handlar nog inte riktigt om att jag vill se ut som henne. För jag tycker inte att hon är så snygg - hon var snyggare som hon såg ut innan hon gick ner i vikt. Det är det att hon väcker min ångest. När jag ser henne sätter det igång allting inom mig. Min ångest. Triggandet. Det är det som gör att jag nog börjar må dåligt när jag ser henne.

För övrigt hade jag en jättebra dag idag. Först solande hemma med en vän. Och sedan glass i solen med Emelie och mycket serious talking. Om livet idag och förr. Mycket spännande, hemskt och intressant och roligt. Härlig tjej det där.

jag ska på skiva på måndag. Fett taagggaaad! Jag måste fixa lite med min outfit bara. Ska bli skitkul i alla fall. Är ju den enda jag ska gå på !

Just idag, när jag känt att ja, jag går och jämför mig med folk. Ser smala ben och mår lite dåligt över mig själv. När jag tänkte åka och köpa glass. Just då träffar jag den här tjejen jag har pratat om och som redan förstört typ två veckor för mig. För att hon ser ut som jag vill se ut. Hon hade permission från stället hon är inlagd. Jag vill inte att det ska förstöra min kväll men det gör det. Fan.

Jag är en människa med väldigt höga krav.

Allting flyter på. Jag lever, jag jobbar, jag träffar kompisar, jag mår rätt bra.

Jag blir glad när jag ser glada barn på tunnelbanan. När en liten tjej säger hej till mig. När solen lyser och värmer och jag har alldeles för mycket kläder på mig. Jag går och sjunger lite för mig själv. Sjunger högt på balkongen. Jag bara är, jag tänker inte särskilt ofta dåliga tankar om mig själv. Varför ska jag? Jag behöver inte, har typ inte heller tid till sånt onödigt. Det slog mig idag. Jag blev nästan lite obekväm. Men jag måste ju värdera min kropp, mina lår. Men nej, jag är rätt okej som jag är.

Igår såg jag en skitrolig kriminalkomedi, seriöst ni måste se den när den sänds på tv. Inkognito.

Puss och kram!