I skuggan
För jag har mått så dåligt. Och det har verkligen inte varit rätt. Att jag kunnat göra såhär mot mig själv. Jag blir ledsen för det. Det är en sorg. Men jag kan ändå se på det på ett annat sätt nu, förstå. Så jag har ändå varit tvungen att gå igenom det. För jag tror att jag har blivit starkare av det. Så jag ångrar egentligen inte att jag hamnade där, eller gått igenom det. Nästan tvärtom, jag behövde det, för att jobba med mig själv. Men jag vill bara få alla att förstå att ni är värda så mycket mer, men jag vet att man måste jobba med sig själv. Men det är inte er det är fel på, det är verkligen sjukdomen. Jag kan förstå det nu.
Jag vet precis hur du känner dig, och jag ångrar inte ett dugg att jag insjuknade. För jag hade inte varit mig själv annars. Jag hade inte varit såhär stark, och det hade inte du heller varit. Du hade inte varit såhär modig, framåt, gladlynt och.. Thessan!
Jag blir alltid så glad av att läsa hur du kan prata med dina vänner, och att du förstår. Samtidigt som du låter dig själv vara ledsen. Jag menar, du hade inte tagit dig såhär långt om du inte gjort något som är rätt! ;)
Jag tror att det finns två kategorier, de som stärks av motgånger (för att de tar sig igenom dem) och de som sänks av dem och aldrig kommer vidare. Man måste bara se till att tillhöra den första kategorin... och det verkar du ju göra! :)
Skönt att du fick prata av dig lite gumman, du är stark <3
