sadness
Fina Therese. Varför blir du ledsen? För att du var så förskräckligt smal då eller för att du saknar det? I det första fallet så släpp det, man kan inte förändra det förflutna. I det andra fallet - ja, jag tog också bilder på mig själv när jag var som smalast. Men vet du vad, jag såg inte det då. Inte alls. För grejen är att du ALDRIG kommer få njuta av det. Även om du går ned hur mycket som helst. Det sitter i huvudet. Du får ingen glädje av att se ut som du gjorde då, för du såg inte det själv. Så är det tyvärr. Jag tampas också med sådana tankar, men det är faktiskt så - man fick ingen nytta av det ändå. Så var inte ledsen för det.
sv: eller hur, jag är bra på det där med otur ibland.. det känns bra faktiskt med pojken min :)
HAHA, jaså? Aja men sånt händer. Då har du provat med honom iaf, sen att han inte passade dig är naturligt, alla människor klickar inte :)
Tack detsamma hjärtat.♥
Ledsen för att du saknar det eller ledsen för vad du utsuttit dig själv för?
usch, gjorde jag me.. eller inte när ja va som smalast men ett par tre kg över det och det gör så j*vla ont att se på dom.. :(
Känner igen mig. Varför såg man inte att man var hur smal och fin som helst när man väl VAR jättesmal? Knäppt.
JAg gjorde faktiskt aldrig det, och det är jag glad över...
Du är finare nu gumman<3
Puss<3
Jag vet inte, kanske är avsaknaden av egna som gör det! Eller bara ren slump att alla råkade få meloner (utom jag, buhu ...). Haha.
Jag tog också kort på mig när jag var som smalast och jag känner bara att så där vill jag inte se ut. hur känner du?
Nej, det finns i princip inga bilder från den tiden. Försökte undvika kameror i möjligaste mån. Gör jag iofs nu också, tycker att jag ser ännu värre ut på bild än i verkligheten.
Förstår att det är ledsamt om du saknar den kroppen. Men jag brukar tänka, att om allt var så bra, varför sökte man då hjälp? Kanske för att man hade ångest och mådde skit. Trots att man var smalare och närmare sitt ideal.
Kram på dig, hoppas att du har en bra sommar!
