Nothing in my way
Det är helt enkelt inget som är bra.... med mig, med någonting, med allt och ingenting, med livet.
Therese, söt, oroa dig inte. Det ÄR tufft att försöka bli frisk, det ÄR tufft att göra saker man inte känner sig helsäker i, det ÄR tufft att utmana på det sätt du gjorde. Man dippar, det händer.
Men tänk ändå, det har varit jobbigt, men det är det jobbiga som är det nyttigaste. Om du tar dig igenom det här, de här känslorna, så har du gjort det. Då behöver du inte göra det igen. Då är du klar med just den här situationen. Ett steg längre.
Man måste även ta sig igenom den mörka dungen för att komma till den ljusare gläntan. Det är den enda vägen (och gud, så lam jag låter), och det är sant. Jag är ledsen för din skull, för jag VET hur jobbigt det är. Jag har känt alla de där känslorna, om och om igen, till dess att de började försvinna. Och det är det man måste göra. Möta dem.
Jag vet att du klarar det här, du måste bara stå ut.
Och du, vi kommer inte missa vår fika. Jag ser fram emot det jättemycket, och ser fram emot att prata med dig. (och inte mindre kladdkakan, haha!). Det kommer bli jättebra, jag lovar dig - jag stöttar dig.
Tack för allt ditt fina stöd! :)
