att springa

Att utmana är svårare än vad jag någonsin kunnat ana. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Ångesten sliter i mig och jag börjar få en känsla av att det inte är värt det. Jag bröt ihop och grät och jag hatar att jag älskar det andra. Men jag åt iallafall något för mig osäkert hemma hos någon annan. Så vad blir det imorgon?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0