black and white
Igår träffade jag min terapeut. Vi pratade lite om perfektion. Mycket stort i mitt liv. Hon säger att jag är modig och har gjort så stora framsteg. Det är svårt att veta gränsen mellan att vara bara bra och att kämpa för att bli den bästa patienten. Jag vill ju vara perfekt åt det hållet också. Att det ska bli så extremt alltihop. Varför väljer man inte att göra saker som man mår bra av? Är det inte det man egentligen vill uppnå?
För att visa att jag själv tycker att jag är lite bra, och för att jag älskar att shoppa, och är helt inne på smink just nu köpte jag mig lite smink från Make up store, bland annat en ögonskugga. Och så köpte jag mig en ny parfym för att matcha ett nytt jag(?). Och en fin kopp fick jag i present som jag ska dricka gottigt te ur, och kanske lite chailatte?
Igår åt jag för första gången lite utöver. Det bara hände. Jag var inte riktigt medveten om det förrän jag faktiskt gjorde det. Och det var superläskigt och jag fattade inte vad jag höll på med. Samtidigt lite spännande. Och jag tror efter vad jag hört och läst av andra med erfarenheter att detta är ett steg i rätt riktning!
Jag vet (och detsamma tror jag om många andra) vad du menar med perfektion. När man är sjuk vill man vara bäst på att vara sjuk. När man sedan försöker bli frisk vill man bli bäst på att vara frisk. Det är dock svårare, eftersom man är sjuk. Det går liksom inte att vara en perfekt frisk person när man är sjuk. Konfliiiiikt!
Och vet du vad? Utöver-ätandet är en vinst. och inte bara en liten vinst - en STOR vinst. Det betyder INTE att du kommer börja överäta och hoppa över normal-bmi-fältet. Det betyder att du är mer fri i dig själv. Att du kan göra val utan att anorexin har någonting att säga till om. Det betyder att du börjar ta kontrollen, över dig själv. och det är någonting du verkligen borde vara stolt över (jag är stolt över dig!! Kommer ihåg när jag började äta utöver, så LÄSKIGT det var. Nu är det bara befriande!)
Alltså.. Jag förstår inte riktigt vad det är jag ska säga. Tror ingenting jag kan säga kommer förändra någonting, tyvärr. Och jag lovar dig - allt känns lättare om man upprepar det, till dess att det blir bekvämt och tryggt :)
Ja men de e nog så för många, man är mer stressad än vad man tror.
Åå de e så jobbigt när planer ändras tycker jag det kan få mitt humör att gå från topp till botten snabbare än man hinner blinka:P men hoppas du hittar ngt kul att göra ändå? :)
nej asså för de mesta har jag inget planerat alls på dagarna, sitter mest vid datan hela tiden och har tråkigt :/ men försöker komma ut lite varje dag iaf på något sätt, så de dagarna jag har saker planerade är bara bonus :D tiden går ju så mkt snabbare när de finns ngt o göra:P
Kramar
Jag är hemma nu, ska läsa lite och sedan ta mig en liten tupplur, tror jag allt!
Och ja, det var babysim. Steg 1 och 2 och 3. Tänk, barnen vaknar ju tidigt tidigt och då vill föräldrarna bada, tydligen. Gäsp på det.
Cookie Dough drömmar är för övrigt de bästa drömmarna, tehe.
JA, herregud! Överätningsrädslan, den har varit ENORM hur länge som helst. In till nyligen - när jag märkte att jag kunde typ äta mig proppmätt och 6-månaders-gravid och ändå inte gå upp till nästa dag. Då spelade det ingen roll längre, och jag var inte rädd för att överäta. För det var inte så farligt att göra det, märkte jag. Och när jag väl åt någonting, och blev mätt - då kunde jag sluta. Jag kunde äta till dess att jag var mätt, och sedan sluta. Det var en enorm lättnad, att känna "nej, jag behöver inget mer. För vet du vad? Jag FÅR äta det här imorgon också".
Hetsätning/överätning är ju som värst för att man vill "passa på". Men lär man sig att acceptera att man inte BEHÖVER sluta för alltid, och att man FÅR mer, då är det enklare att nöja sig vid mätt :)
Du verkar vara en kämpande brud, blir imponerad av dig! häng i ge aldrig vika för sjukdomen.. det är när man ger den det lilla den tar det stora! BE STRONG!!!
Kram
som sagt.. BRA GJORT. <3
Känner så väl igen mig i det där med att man bestämt med en vän oså kan inte personen.. bara en sån sak kan göra att man faller djupt även om man vet att det egentligen inte handlar om än själv.. hatar det verkligen! :(
sv: tack så väldigt! och kram på dej, hihi :)<3
