i skuggan av ljuset
Paniken stiger. Från maggropen sprider den sig i hela kroppen. Ansiktets glädje dör ut. Tårarna börjar sakta bränna bakom ögonlocken. Kroppen gör sig påmind, tar över hela rummet. Livet gör sig påmind, som en svart tomhet. Varför är jag så misslyckad? Varför ska jag se ut såhär? Jag vill inte leva såhär. Dagar kommer, framtiden visar sig bakom nästa hörn, men jag klarar det inte. Jag ser inte fram emot det. Jag orkar inte. Hela jag är ett hinder för att kunna leva...
ledsenhet
Kommentarer
Postat av: Lovisa
Wiiho, pris för bästa förslaget hittills! ;) Ska nog börja finula lite...
Om du vill läsa om hur jag blev bättre så hade jag en annan blogg (eller ja, en som finns kvar)
isundin.wordpress.com och ifall det är ngt lösenordsskyddat så är lösenordet mallty :) kram!
Postat av: Matilda
Det är din sjukdom som gör att du känner så, kom ihåg det. One day you'll see.. Du är så jävla omtyckt, och du är så jävla vacker. Inuti och utanpå.
Trackback
