sakta, krypande
Igår och tidigare idag var det rätt okej. Jag kämpade ständigt med att omfokusera, sysselsätta mig och realistiskt se på tankarna. Det låg någonstans där in under men jag kunde hålla det på avstånd.
Men sakta sakta väller det fram. Tar sig igenom varje mur och barriär. Tar sig fram för att också ta över. Gripa fast i mig. Tala till mig. Jag klarar inte mer. Jag hatar allt.
Moment 22. Fast i något jag inte vill ha men inte kan ta mig ifrån. Jag önskar så mycket. Jag önskar jag kände personer jag inte gör. Jag önskar så innerligt att jag såg ut som någon annan. Jag önskar att hela mitt liv var annorlunda. Men vad vill jag ha? Det jag inte har eller det jag inte kan få...
Men sakta sakta väller det fram. Tar sig igenom varje mur och barriär. Tar sig fram för att också ta över. Gripa fast i mig. Tala till mig. Jag klarar inte mer. Jag hatar allt.
Moment 22. Fast i något jag inte vill ha men inte kan ta mig ifrån. Jag önskar så mycket. Jag önskar jag kände personer jag inte gör. Jag önskar så innerligt att jag såg ut som någon annan. Jag önskar att hela mitt liv var annorlunda. Men vad vill jag ha? Det jag inte har eller det jag inte kan få...
pic. we<3it
Kommentarer
Postat av: Emelie
Att jag inte läser ätstörningsbloggar betyder inte att vi inte kan lära känna varandra, söta du. Jag talar gärna på sidan om bloggarna också, jag bara väljer att inte läsa texter som fokuserar på ångest och mat-oro :)
Men du har väl facebook? MSN? Allt sådant är jag lika beroende av som att skriva på bloggen, haha!
Trackback
