skuggdoft

Den här veckan har varit utmaning på hög nivå. I förrgår glass och igår fika! Och åt en lunch jag absolut inte var beredd på eller hade planerat. Men jag fick en liten tankeställare hos dietisten. Det blir inte bara så att man undviker det man är rädd för. Då gör man ett aktivt val. Och jag kan inte låta andra för resten av livet att säga åt mig vad jag ska göra. Vill jag äta det som är jobbigt får jag ta ansvar själv att välja det. Så plötsligt blev det det jag var rädd för, (okej aktivt val). Men det kändes rätt bra. Att jag vet att det är jag som väljer och att jag kan. Och sen fika på det!

Och det kändes så bra! Jag tyckte verkligen att det var bra. Lyssnade och höll uppmärksamheten där och då. Vilket gjorde att det blev så himla trevligt. Men efteråt kände jag lite panik för att när vi lämnade varann kändes det inte alls lika bra. Och att jag ska fika med några andra någon gång. Hjälp.

Men jag är lite som på speed. Helt uppe i varv. Jag och kroppen är några steg före än vad hjärnan är. Vilket är bra, men lite jobbigt när tankarna kommer ikapp. Och allt är väldigt upp och ner. Men det är nog lite så det får vara. Så det kommer att vara. Acceptans.

Ett roligt namn på ett roligt fik