skuggdoft

att kämpa. En ätstörning och annat från livet.

Champagne

Dagen har varit bra. Hade lite panik imorse, att jag inte skulle hinna prata om grejer som kommit upp, och att det var slut snart men efteråt kände jag mig lugn. Och jag sa på fredagsmötet att jag inte var motiverad i början men att när jag väl gick kvar har jag gjort som jag ska och jag är stolt över mig själv och att jag lärt mig så otroligt mycket. . Nu i efterhand har jag kommit på att det handlade nog inte om motivationen. Det var nog att jag inte tyckte att jag var värd att gå där. Att ta upp en plats, men framförallt att få hjälp. Jag kunde inte fatta att dessa människor faktiskt ville hjälpa mig. För det var jag ju verkligen inte värd, vem var jag liksom, i min värld fanns jag knappt. Så det var nog det som mest gjorde att jag velade. Men sen har jag kört på och hur sjukt jobbigt det har varit. Har nog seriöst gråtit varje samtal, varje dag mellan vecka 1-6. 7 och 8 bara någon gång. Och jag inser hur mycket jag jobbat och kämpat och hur jobbigt det var. Och jag är inte helt klar, för det är ju som sagt en korttidsbehandling också. Men jag har kommit så långt på vägen att det faktiskt känns rätt okej, och att det är dags att jag ska fortsätta på egen hand. Och kroppen har ju visat att den mår rätt bra.

Och man blir ju rätt glad när behandlarna berättar deras uppfattning om mig då jämfört med nu. Hur jag var grå och blyg och tyst och nu lyser jag, är glad och skitsnygg. Jag blir så glad! Och min behandlare är bäst. Hon tycker att jag ska fira lite nu för att jag gjort så bra jobb, bland annat ge mig en menspresent, hehe. Så har bokat in massage och ansiktsbehandling -lyx!

Och på kvällen firade jag och föräldrarna med champagne och jag fick välja middag. Ja, jag måste erkänna. Det känns rätt bra. Och ja, jag tycker att idag så är jag rätt fin.

Puss och kram!

Du är GRYM!!! kämpa nu på gumman! du kan och du komemr att lyckas med att bli helt fri!<3

Ja, och jag kände för det mesta att ett accepterande aldrig skulle vara möjligt i min värld men det var det tydligen men visst kan jag vid vissa stunder nu känna att jag verkligen vill vara smal igen, men det finns andra delar i mig som sätts före och dom får bestämma helt enkelt. Haha, mm min pizza med oxfilé med bea så jag slog på stort jag också ;) Utmaningarna tar aldrig slut.



Ja, hur går det för dig? Verkar som om det går åt rätt håll iaf. Härligt med middag och champagne, det är du värd! Hur gammalr är du?



Hejjar på dig :) KRAM

Ja, jag antar att du har rätt men i och med att jag hatar folk som är fejk så hatar jag mig själv ännu mer när jag känner mig som en sån själv. Nockeby, jag bor där när jag bor hos mina föräldrar vilket jag gör nästan heltid just nu :) Bor du också i Bromma eller? Kul att det har gått så mycket framåt för dig! :D

Det låter bra med att du tar hand om dig själv lite, thessan. Det känns som att det var länge sedan (innan du började kämpa!) som du faktiskt tog hand om dig själv och DINA behov, inte anorexins "hej-jag-är-smalast"-behovet.



Jag är som sagt hemskt ledsen för dippen, men du vet väl att det är så det är? Ibland upp, ibland ner. Bara man tar sig igenom det blir det bättre igen.

Och med tanke på hur långt du kommit nu, så vet jag att du kan ta dig precis lika långt på egen hand (och med hjälp av oss).



sv: Ja, hutter, telefoner är hemska. Men precis som du håller jag också på att komma över det - känns lite bra iallafall, haha. Att det går åt rätt håll ;)

Du verkar ha tagit till vara på behandlingstiden till max - grymt bra jobbat och grattis!

Du är jättefin! Och du gör helt rätt i att fira framstegen. Det är så man ska göra för att inte falla tillbaka alltför lätt.



Sv: Tack för din omtanke. Jag håller med, det kan verkligen hjälpa att prata med någon professionell. Jag har en kuratorkontakt och har även gått hos olika psykologer. Så jag har gått runt några vändor i terapier. Jag vet inte om det ger något. Men det stjälper väl inte heller så jag fortsätter väl tills vidare...

Hur har det hjälpt dig?



Kramar

Ja, visst blir man glad när man hör andras uppfattning. Var ju på kalas för typ en månad sen och hennes mamma vet om mina problem, så när min mamma pratade med hennes mamma för någon dag sen hade hon sagt att det hade varit så kul att se mig äta så normalt m.m.



Gött med firandet, du är snart helt frisk ska du se!

Sv: TAck så mycket gumman <3

Puss<3