skuggdoft

Idag har jag sprungit. Den vanliga rundan, med ett extra varv, och gjort sjukt mycket styrkeövningar. För jag behöver det. Jag hatar min kropp. Jag skiter i att det gör ont. Vaknade upp med ett jävla nackspärr. Inget ska få stoppa mig. Jag vill ju vara lite mer vältränad. Jag är väldigt ytlig. Det måste jag erkänna. Jag är ingen bra person. För att bli frisk handlar om att man är mer än ytan. Men det är inte bara fel på min kropp. Det har alltid varit fel på min personlighet också. Jag hatar den minst lika mycket. Så för att åtminstone vara någonting, kan jag ju forma ytan. Jag vill ju vara nånting. Och att jag skulle vara någonting mer än ett vältränat yttre. Så är det inte. Jag är fel rätt igenom. Så utåt sett kan jag kanske få vara någonting.

Jag ska berätta en hemlighet. Jag startade en gång en blogg om att gå ner i vikt. Ni vet en sån där, som man följde, haha fast jag hade väl den i en timme, sen fick jag panik och tog bort den.

Jag ville bli modell. Jag hade längden inne, folk sa att jag borde bli det. En modellscout kom fram till mig. Men nä, det blev inget, och vet ni varför? För att jag är ful i ansiktet. Och den kroppen jag hade då har jag inte nu. Igår satt jag och kollade på bilder på modeller. Det är mitt ideal.

Ångest. Mina mått är inte riktigt som deras.