Nu ska jag berätta lite om min dag och kväll igår, för att skriva lite annat från livet också. Först, allra sista dagvårdsdagen. Kommer sakna alla i gruppen. Gillar dom så mycket! Igår åt jag middag först hos en kompis. Sedan gick vi ut till Sommar som hade premiäröppning, så det var sjukt mycket människor. Och jag skäms inte för någonting jag gjorde under kvällen men jag tycker nog att jag var ganska rolig. Jag berättade typ för en kille att jag tyckte han var skitsnygg och allt möjligt och ja, typ att jag ville ha honom. Vi kände varann för 4 år sen och har gått i samma skola. Asså jag kände väl lite att vi connectade under kvällen så jag tänkte, sätter han sig bredvid mig nu, då fan säger jag det. Såklart så gjore han det. Nu hade han visserligen en annan tjej, men det känns rätt bra att ändå våga säga en sån sak. Eller jag tyckte det var rätt kul. Han fick mig att röka också, jag som inte röker.
Blev bjuden på lite dricka av en där och sen hittade jag en annan kille jag stod och pratade med hela kvällen. Träffade en gammal kompis sen grundskolan och en kompis från gymnasiet. Sen blev det efterfest hos en kille och såklart så är den här killen jag "öppnade upp mig för" lite för intim för att ha en annan tjej. Så ja, vet inte hur jag ska tolka det. hehe. Sjukt bra kväll, som när jag var på Spy bar sist. Också sjukt bra kväll. Jag gillar att gå ut.
Och lite ätstörning: Den här tjejen som jag har pratat om. Hon har nu blivit inlagd. Och nej, jag är inte avundsjuk på att hon måste gå igenom allt jag har gjort. För det har ju varit sjukt jobbigt. Ett måste, men jobbigt. För det går ju inte att leva så. Men ändå så väcks tankarna. Jag var inte tillräckligt sjuk. Jag blev inte inlagd, alltså inte tillräckligt smal. För jag vill ju vara värst eller smalast. Och det är dumt det vet jag, men jag är ju inte helt frisk heller. Och det är triggande att höra, just eftersom hon är i min närhet. Andra ser att hon inte mår bra och att det hon gör inte är bra. Men jag har nog aldrig heller tyckt att jag får må bra, så därför ville jag vara värst på att må dåligt. Och jag undrar om folk pratade om mig så. Omtänksamheten. Igår kväll höll det på att förstöra min kväll. jag ville gå hem, för jag klarade inte av det jag såg i spegeln. Men jag tänkte, hon är där nu, missar den här kvällen som ska bli rolig, och hon kommer missa rätt mycket nu, som jag kan börja uppleva, för jag har redan missat mycket, typ några år. Och när jag ser det så är det såklart ovärt att gå tillbaka. Att jag ska missa ännu mer bara för att jag vill vara värre än henne. Jag har ju lite gjort det där nu. Måste kämpa att hålla kvar det jag har nu. Men jag hoppas att det är förståeligt att det är triggande att se och höra om. Så triggande.
