läs inte detta om du kommer påverkas..
Jag förstår hur du känner, och det är så svårt att släppa. Min ena kompis, som är frisk, har slutat äta godis, och där kan man verkligne snacka smal.
Men tillbaka till det du pratar om, istället för att se det ur äs perspektiv kan du försöka att se det ifrån ett friskare sätt. Du har kommit mycket längre än de, du har kämpat dig igenom det stadiet. Ett frisk liv är värt mer än ett sjukt, och du är värd mer än ett sjukt liv.
Jag tror på dig!
Puss<3
Hello darling!
Det är lite både och om jag ska vara ärlig... Räknar faktiskt inte längre mig själv som ätstörd, trots att jag har en spänd relation till mat. Jag har svackor lite nu och då (till skilnad från underbarnet emelie som tog det lite långsamt i sin egen takt)... Jag skulle inte säga att jag är frisk än, men jag är iaf inte sjuk (om du förstår vad jag menar?). Tydligt att jag har varit sjuk och jag har jobbiga dagar när det är jobbigt att äta, jobbigt att inte äta, jobbigt att ha ätit och jobbigt att veta att jag måste äta igen snart. Jobbigt att veta att jag "måste" äta först om två timmar för jag är ju hungrig NU trots att jag åt för en timme sen... Sånt driver genom mitt huvud, blandade friska och "friska" tankar ;)
Men, sen har jag rent mentalt en dipp just nu som påverkar relationen till mat så ibland är det superlätt. Dock har jag på ngt vänster lyckats dra på mig panikångest igen och det påverkar ju;) (knäppt, jag trodde jag mådde bra nu liksom)
Hahaha, oj så långt och knäppt, men maila eller skriv igen om det är ngt du undrar;) PUSS OCH KRAM
Gillar inte det här inlägget. Det under detta, DET var ett bra inlägg. Vad hände med tjejen som var "on fire"? Hon verkade jävligt bra, tycker jag.
Och det jag reagerade mest på när jag läste det här inlägget var ordet "smal" och hur det kopplades till "lycka, glädje, populär, omtyckt" etc. Det är där man, du och jag, hamnar fel. Tycker du sämre om dina kompisar som väger lite mer än du? Är de mindre omtyckta? Kommer de bli lyckligare om de går ned x antal kilon och blir underviktiga tror du?
Jag har själv mycket problem med det här. Man kopplar automatiskt samman orden smal - lycklig, och orden normalviktig - tjock - olycklig. Men det ÄR inte så. Lycka sitter INTE i vikten. Lycka sitter i huvudet. Om du är lycklig där så är du lycklig på riktigt. För falska lyckokänslor som utlöses av ett kontrollbehov som tillfredsställs, det är fan inte lycka Thessan, det vet både du och jag. Jag förstår att det här är en svacka, men försök ta dig ur den. För vet du? Du är så jävla sjukt vacker. Det var det första jag tänkte när jag såg dig. Det är det första jag tänker så fort jag ser en bild på dig. Inte för att du har siffror målade i pannan på dig, utan för att ditt ansikte lyser. Dina vackra ögon, dina symmetriska ansiktsdrag, ditt leende - DET är lycka.
Som en väldigt fin tjej en gång sa till mig; du är fin och så är det.
Mod och kärlek.<3
Therese,
Klockan är mitt i natten och jag sitter här och gråter. Du är smart, bra och jag gillar dig och du är för viktig för att slösa bort dig själv för den där skiten. Du vet bättre. Är jag värdelös för att jag inte vinner tävlingen smalast längre? Jag har ju inget annat som väger upp egentligen, bara prestationer som jag inte kan leva upp till längre.
Det gör mig så ont att läsa detta men jag förstår ju. Jag har själv varit där så många gånger.
Kan vi inte hitta något bättre att tävla om? Tillsammans kan vi väl komma fram till något mer värt att kämpa för? Jag ska tänka ut något bra till vår middag på Söndag.
Kram kram Anna
Försök att fokusera på det du har. Jag tänker såhär jag är fan stolt över varenda jävla kg jag har på kroppen för det ligger så jävla hårt arbete bakom det. Försök tänka så, även om man kanske inte är nöjd med hur det ser ut med dessa kg på kroppen. Om du förstår? Tänk på allt du slipper nu; yrsel? Att vara kall? Att aldrig egentligen orka med något? Nu vet inte jag vilka nackdelar du fick men ja, du fattar. Tillslut kommer den sjuka önskan försvinna. Iallafall enligt en kompis till mig som är helt frisk :)
Sv: Ja jag har normal vikt nu men det är som du säger jävligt jobbigt att höra att det inte är någon skillnad. För det vet jag ju att det är. Jag har 2 veckor kvar, en före och en efter sommaren.
Försök att fokusera på det du har. Jag tänker såhär jag är fan stolt över varenda jävla kg jag har på kroppen för det ligger så jävla hårt arbete bakom det. Försök tänka så, även om man kanske inte är nöjd med hur det ser ut med dessa kg på kroppen. Om du förstår? Tänk på allt du slipper nu; yrsel? Att vara kall? Att aldrig egentligen orka med något? Nu vet inte jag vilka nackdelar du fick men ja, du fattar. Tillslut kommer den sjuka önskan försvinna. Iallafall enligt en kompis till mig som är helt frisk :)
Sv: Ja jag har normal vikt nu men det är som du säger jävligt jobbigt att höra att det inte är någon skillnad. För det vet jag ju att det är. Jag har 2 veckor kvar, en före och en efter sommaren.
Åh, jag är också en sån som jämför mig med allt och alla. Det är så himla svårt att se att alla inte har samma förutsättningar, vi ser olika ut, har olika egenskaper, men ändå ska vi passa in i samma mall. Jag tror att man accepterar det som är unikt med en själv ju äldre man blir... eller något. Jag hoppas i alla fall på det.
Tack för dina kommentarer. Som svar på dina frågor... Det är lite svårt att beskriva vår relation - hennes och min. Men jag har berättat för henne hur jag känner och hon har sagt att hon bara vill vara vänner. Sedan har hon istället visat att hon vill något mer. Men hon vågar inte eller känner inte riktigt att hon kan för hon är redan upptagen. Med en kille. Som jag inte vet om hon egentligen gillar. Men ja, det är ett avslutat kapitel nu. Det blev för jobbigt att hantera.
Hur som. Hoppas att helgen blir fin för dig, att det ljusnar lite. Kramar!
Sv: Du är bra gumman, ibland behöver man ju bli påmind om sånt. För det är alltid väldigt lätt att se allt ur äs vinkel.
Hoppas du haft en bra dag!
Puss<3
Jag har ganska nyss hittat hit till din blogg.
Men jag tror så här.
Att det inte är Du personligen som är en tävlings människa utan det är anorexian som är det,
Som säger till dig. Du ska vara den med mest ångest. Att du ska vara den smalaste. Den som kroglar mest med maten osv allt det du skrev.
Visst tävlingsmänniska kanske du är i grund och botten. Men i det du just beskrev så är det snarare din ätstörning som spökar.
För innerst inne om du bort ser från ätstörnings elaka demon.
Så vill du nog vara en frisk och sund människa. Vill inte att varken hon eller du ska vara sjuk.
Känna lite glädje över att att hon ska börja på SCÄ.
Jag tror visste att du känner och tänker som du skrev i inlägget.
Men ville bara få dig att kanske ske skilland på när ätstörningen styr dina känslor och när den friska sidan styr dom
Detta har hjälp mig extremt mycket mot min ätstörning som jag SKA besegra snart.
Styrke kramar från Hanna.
(Då jag bara läst några inlägg så kan jag ha helt fel. Men jag hoppas inte jag sårade dig)
