Om att vara utanför
MEN FINA THERESE!!?!
Vet du, jag tror det där hänger ihop enormt med vårt överanalyserande och våran extra del som ska hålla på överfundera över hur allt ligger till. Sådär känner jag också!! Precis sådär!!!!!! .. och jag tror inte vi är ensamma om det, eller? Vanligt människor kanske bara inte tänker lika djupt och tar åt sig så hårt som vi? Vi är känsliga, det kan vi skylla på vår personlighet, men vi är inte tråkiga människor, man kan alltid arbeta sig uppåt, och acceptera och gilla läget under resans gång!
Du är en jättefin människa, typ de vackraste utseendet som finns, så himla himla söt. Du har perfekt hy, perfekt hårfärg, jättefin mun, jättefina ögon som nu lyser! OCH.. du ser betydligt lyckligare ut än då jag först såg dig, då såg de ut som att du hellre skulle dö än att någon tittade på dig. Är det så, om du ska vara ärlig? Man VILL ju prata med dig, du ser JÄTTESNÄLL ut, det säger jag och det MENAR jag. KRAM!!!!!
anv: hallon
lösen: jordgubbe
Hjärtat. Det är inte värt det - det vet du. Jag blir sjukt ledsen av att läsa det här inlägget, dels för att jag inte kan krama om dig och hålla om dig tills du somnar, dels för att du tror att det inte finns någon som vill det. Du är INTE utanför. Det är förmodligen dina inre demoner som intalar dig det, bland andra nedsättande saker om dig själv, och de känslorna, tankarna får dig att tro att du måste ändra något hos dig själv, trots att du är underbar PRECIS som du är. Att ta ut det genom maten HJÄLPER inte. Det hjälper ALDRIG. Det är bara en undanflykt för att ta itu med de egentliga problemen, och det blir bara jobbigare ju längre tid det går. Åh, jag önskar jag var nära dig... ♥
Tack för dina söta kommentarer, Thessan! Har saknat dem!
Nej, jag vet faktiskt inte vad som utlöste det.. Inte alls.. Vet inte heller hur det blev bättre - det bara kom, höll i några timmar - och försvann. Helt sjukt, sådant har aldrig hänt förr! Har liksom alltid kunnat pinpointa källan, men det kunde jag verkligen inte den här gången..
Stora kramar!
Ibland tror jag att alla egentligen känner sig utanför, som en skugga. Men jag vet inte för man har ju inte frågat alla. Dock finns det nog ingen som inte kan relatera till känslan. Fast den gör ju inte mindre ont för det. Man får försöka vända på fokus, fokusera utåt. Hur man nu gör. Men det borde ju gå...
Skönt att höra att du kommer framåt, förresten! Jättefint :) Kram
Åh herregud vad jag känner igen mig i det här. Hur många gånger har jag inte försökt styra mina egna känslor genom olika beteenden och tankar. Senast nu; jag klarar inte av att gå till jobbet för att allt är för jobbigt (och jag insåg det inte förrän nu när jag skrev det).
Jag undrar varför det blir så.
Utanförskap har jag också känt och den känslan kan göra sig påmind när som. Ensamheten. Känslan som inte går att hantera på egen hand, samtidigt som man är illa tvungen.
Det blir bättre, det blir det alltid.
Ta vara på dig. Det finns någon för alla. :)
Kram
